De bara snurrar i mitt huvud och jag fattar ingenting av de här. Kan inte fatta att det är sant. Ju mer jag tänker på de och ju mer jag kommer ihåg honom kan jag bara tänka att det kan inte va han. Det kan verkligen inte vara han som gjort detta hemska! Han va världens snällaste. Han var glad. Han va omtänksam. Han va helgo. Alla jag pratar med som också kände honom säger samma sak. Vi gillade honom allihop, han va en i gänget.
Kommer aldrig att fatta det här. Hur mycke bevis dom än lägger fram kommer jag aldrig riktigt tro på att de va han. Den personen vi kände skulle aldrig göra nåt sånt här.
Samtidigt blir jag rädd. Hur kan man tycka om en sådan hemsk människa? Hur kan man inte märka att nånting inte stämmer? Kan en människa verkligen gå och dölja nåt så stort?
Någonting måste ha hänt efteråt. Några måste ha lurat i honom den där skiten. Han måste ha blivit totalt hjärntvättad. Eller va han sån hela tiden? Vad betydde egentligen alla hans leenden? Vad gick han egentligen och tänkte på där ibland oss? Hatade han oss?
Det jobbiga är att man nog aldrig kommer få svar på alla sina frågor. Det värsta är att denna människan har gjort något av de hemskaste man kan göra. Denna människan var hemsk. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om honom.. Jag kan inte rå för att jag fäller en tår när jag tänker på honom.. Men då tänker jag på den människan som jag kände. Den människan vi lärde känna. Den människan som tydligen inte fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar